Grekiskt & romerskt samhälle


Vardag & ekonomi:

Grekerna odlade oliver och vin. För kött, hade man fårskötsel. Före 400-talet förekom föga handel och varubyte. Attika var självförsörjande. Gruvdrift i Attika gav järn & silver.

Kvinnor hade rätt att i vissa fall skilja sig från männen. Enligt Montgomery (s 122) förespråkade Platon politisk och social jämlikhet mellan kvinnor och män.

De olympiska spelen varade i 5 dagar och bestod av 9 grenar. Sista gången hölls de 395 e Kr.

Romerska samhällen under kejsartiden kunde utvecklas successivt för att småningom få stadsrättigheter.

(Freeman kap 11 & 25)

Idrott:

De grekiska idrottsspelen var samtidigt festivaler tillägnade olika gudar. I motsats till en del andra religiösa festivaler var dessa panhelleniska, dvs gemensamma för hela Grekland. Dessa var de viktigaste spelen:

  • Pythiska, i Delfi, tillägnade Apollon
  • Olympiska, i Olympia, tillägnade Zeus
  • Nemeiska, i Nemeas, tillägnade Zeus
  • Ishtmiska, i Ishtmia, tillägnade Poseidon

De olympiska spelen i Olympia uppfördes vart 4:e år. De varade 6 dagar och bestod av 13 grenar.

Konst, arkitektur, keramik:

Kolonner kunde vara doriska, joniska eller korintiska.

c 675: Svartfigurskeramik utvecklas i Korint.

c 530 rödfigurskeramik utvecklas i Aten och tillverkas fram till c 300.

Grekisk konst svarade för fem av världens sju underverk: Zeus-statyn i Olympia av Feidias (400-talet, 12 m hög), Artemistemplet i Efesos (byggt 356 f Kr, jättestort, förstört av goterna 262 e Kr), Mausoléet i Halikarnassos (c 353 f Kr), Kolossen på Rhodos (30 m hög bronsstaty gjord c 280 f Kr, raserad 55 år senare) och Fyrtornet i Alexandria (c 280 f Kr, över 130 m högt, förstört på 1300-talet).

Romarna byggde till stort sett vidare med grekisk arkitektur. Men romarna började utnyttja valvbågen som en bärande konstruktionsdetalj, i stället för en dekoration, som den varit för grekerna. Först gjordes den i huggen sten, senare även i betong.

Romarna blandade vulkanisk sand med kalk och uppfann därmed cementen. Blandat med sten eller tegel fungerade detta som betong, som tillät större billigare smidigare konstruktioner än sten. Denna cement stelnade även under vatten, vilket underlättade hamnanläggningar.

Romerska nyskapelser är: Akvedukten, termerna, de ovalt utformade amfiteatrarna.

(Pedley, Encarta, Palmqvist)

Skulptur:

Under den orientaliska perioden på 600-talet var skulptören Daidalos verksam.

Under arkaisk tid 600-480 kännetecknades skulpturen av ganska stela figurer med ”arkaiska” leenden. Manlig (naken) skulptur kallas kouros och kvinnlig (påklädd) kore.

Under klassisk tid blev skulpturerna betydligt mer realistiska.

Feidias (aktiv 490-430) verkade i Olympia, anställdes av Perikles i Aten, gjorde en stor Athenastaty av kryselefantin (guld och elfenben).

Polykleitos var en samtida skulptör som skrev boken Kanon om kroppens idealproportioner. En känd skulptur är ”lansbäraren”.

En annan samtida känd skulptör var Myron (”diskuskastaren”).

Kända skulptörer under 300-talet f Kr var Praxiteles (naketbilder, erotisk stil och kontrapost), Skopas (mausoleet) och Lysippos (”skraparen”).

En värdefull karta över kejsartidens Rom är Forma Urbis. Den är inristad på 200-talet e Kr på en mycket stor marmoryta, 18x13 m. Tyvärr återstår endast 15% som ett pussel i hundratals fragment.

(Pedley, LFWW)

Vetenskap:

Hippokrates från Kos (c 460-370 f Kr), ”läkekonstens fader”, skrev många medicinska texter.

Euklides (c 330-260 f Kr), matematiker verksam vid Museion i Alexandria och skrev Elementa.

Pytheas från Marsilia var en upptäcktsresande som c 320 f Kr seglade runt de Brittiska öarna.

Arkimedes (287-212 f Kr) utgick från Euklides' arbete, definierade pi, beskrev Arkimedes princip, mm. Han dödades i Syrakusa av en romersk soldat efter att ha bett honom att inte ”rubba cirklarna”.

Aristarkos från Samos förklarade c 275 f Kr att jorden roterar runt solen.

Dicaearchus från Messenina ritade c 300 f Kr en världskarta med latitudlinje inritad.

Senare ritade Eratosthenes (276-194 f Kr), bibliotekarie i Museion, en karta som även hade longitud inritad. Eratosthenes beräknade även jordens omkrets med stor precision.

Hipparkos (c 190-120 f Kr), astronom

Strabon (c 63 f Kr - c 21 e Kr) ritade en karta med både longitud och latitud, dvs ett koordinatsystem.

Omkring 100 e Kr konstruerade Heron i Alexandria en ”ångkula”, dvs en ångturbin, som tyvärr endast förblev en leksak. Slavar var så billiga att man inte behövde ångmaskiner.

Ptolemaios (c 85-165 e Kr), astronom, astrolog och matematiker i Alexandria. Trodde att jorden var universums centrum och att planeterna rörde sig i s.k. epicykler.

En framstående läkare var Galenos från Pergamon (129-199 e Kr). På engelska blir f.ö. hans namn Galen vilket kan låta lite galet.

(Freeman kap 17, Litteraturens världshistoria, Ambjörnsson)

Teater:

Atens dramafestivaler firades sedan 500-talet till Dionysos' ära. Från 400-talet är det 3 festivaler per år med dramatävlingar:

  1. tragedi & satyrspel
  2. komedi
  3. dithyrambkör med män
  4. dithyrambkör med pojkar

Teaterförfattare:

Aiskylos (525-456), tragiker. Sju skådespel bevarade av 75. Två skådespelare uppträder på scen. Perserna skrivs 472. Trilogin Orestien skrivs 458 och består av delarna Agamemnon, Gravoffret och Eumeniderna. Annat berömt verk är Prometheus. Orestien handlar om fru Klytaimestra som har en älskare och är sur för att maken Agamemnon offrat dottern Ifigenia. Så hon dödar både Agamemnon och hans nya prinsessa. Hennes övriga barn är Orestes och Elektra. Sonen Orestes blir så sur över mordet på fadern att han dödar modern.

Sofokles (496-406), tragiker. Sju skådespel finns kvar av ca 120, bl a Kung Oidipus och Antigone. Elektra skrevs 420.

Euripides (480-406), tragiker. Arton skådespel finns kvar av 92, t ex Medea. Bra kvinnoskildringar.

Aristofanes (448-380), komiker. Elva skådespel är bevarade, t ex Molnen och Lysistrate.

(Freeman kap 14, Litteraturens världshistoria)

Historiker:

Herodotos, (c 480-425 f Kr) är källkritisk och betraktas som en historiker i modern mening. Skriver om det persiska kriget, mm.

Thukydides (c 460-400 f Kr), noggrann & aristokratisk historiker som skriver om Peleponnesiska krigen, där han även deltagit som officer.

Kallistenes, (300-talet f Kr) beskriver Alexanders liv.

Historieskrivaren Polybios (c 200-120 f Kr) skriver ned den hellenistiska historien.

Plutarkos (c 46-120 e Kr), historiker verksam i Rom, beskriver bl a Alexanders och andra berömdheters liv.

100-talet e Kr: Pausanias, historiker, beskriver Aten och andra helgedomar i sitt geografiska verk i 10 delar.

(Litteraturens världshistoria)

Filosofi:

De första naturfilosoferna Thales, Anaximandros och Anaximenes var verksamma i handelsstaden Miletos i Jonien.

Thales (c 600) anser att vattnet är alltings arche, dvs ursprung.

Anixamenes anser att luft är urämnet.

Anaximandros hävdar att det var någonting gränslöst.

Pythagoras från Samos (d c 480), matematiker & filosof

Empedokles ( c 492-432) lanserade de 4 elementen eld, jord, luft, vatten

Demokritos ( c 460-370) tycks ha laserat atomteorin.

Diogenes (c 400-325) blev känd som ”filosofen i tunnan”.

Eratosthenes mäter jorden (se ovan).

Och ej att förglömma, de tre stora sofisterna,

  • Sokrates (469-399) Inför den induktiva argumentationen. Dödsdömd av ”demokratisk” domstol.
  • Platon (427-348) Aristokratisk bakgrund. Tyckte inte om demokrati. Trodde på ”idealformer”. Grundade den berömda akademien i Aten. (Freeman s 230)
  • Aristoteles (384-322) Skrev bl a om fysik och metafysik. Naturfilosof, gjorde systematiska observationer av naturen. Empiriker och teoretiker. Såg sig själv som en kontinuerlig del av den intellektuella traditionen. Han hänvisade till och jämförde med föregångarnas ståndpunkter.

(Freeman kap 14, Litteraturens världshistoria, Ambjörnsson)

Övrig författare:

Hesiodos skrev Theogoni ca 700 fKr, där han berättar om världens skapelse o gudarnas familjeträd.

Källor:

Ronny Ambjörnsson: Människors undran (NoK 1997)

Charles Freeman: Egypt, Greece and Rome (Oxford 1996)

John Griffiths Pedley: Greek Art and Archaeology (1993)

Lennart Palmkvist: Romersk arkitektur (kompendium vid Stockholms universitet)

Litteraturens världshistoria, del 1 Antiken (Norstedts 1971, 1985)

Microsoft Encarta 98

Leander/Frizell/Wikander/Wikander: Det antika Rom II (Lunds universitet 1983)

 

Detta är en uppsats till kursen Antikens kultur och samhällsliv, vid Stockholms universitet.

Per Åkesson, juli 2000


Åter till Historia