nybanner2.gif (6732 bytes)

Upp

 

Dagbok från Egypten

Vi var i Egypten under höstlovet 1999. Eftersom barnen var lediga ytterligare en vecka fick de läxor. Viktors läxa var att skriva dagbok. Jag har fått hans tillåtelse att lägga ut den på nätet. Viktors dagbok (läxa) med grått och min dagbok/kommentarer med blått. 

Här är en kort guide till den som inte är intresserad av dagboken utan som bara vill veta lite grand om Egypten: Klädregler, Pyramiderna, Kamelridning, Citadellet, Egyptiska museet, Gamla Kairo, Marknad, Prutning, korallrev, Karnak och Luxor

Första dan

16.10 reser vi till Amsterdam. Det blev andra gången jag var på Amsterdams flygplats. Därifrån åker jag till Kairo. Vi ska sova hos min kusin, doms hus är verkligen stort. De vi ska besöka bor i en stor lägenhet i ett av Kairos finaste områden. Där bor bara rika egypter och utlänningar vars företag betalar hyran. Vi kommer fram klockan ett på natten och trots den sena timmen är många (män) vakna och ute på gatorna. När vi åker genom Kairo ser vi många nattöppna caféer.

På flygplatsen var en bärare snabbt framme för att lägga våra väskor i bilen. Allt för att tjäna några pund. 

Här är en bild tagen från Citadellet:

kairo2.jpg (117623 bytes)

Andra dan

Vi var mest hemma hos mina kusiner, eller kusin snarare. Hela tiden jag var hemma spelade jag Gameboy.  Markus fyllde år dagen innan vi åkte och fick Pokemon i födelsedagspresent. För att Viktor skulle ha något att göra på resan  fick han det andra Pokemon i för tidig present. Sen stack vi och handla. På vägen dit såg jag höghus dem var jätte otrevliga det fanns knappt fönster. Husen i Egypten byggs inte klart förrän någon vill flytta in. Därför ser husen ganska konstiga ut. De är bara betongskelett tills lägenheten är såld/uthyrd. Troligtvis blir de heller aldrig klara p.g.a. skatteregler.

Den är första dagen gjorde vi inget annat vilade oss och njöt av värmen på balkongen samt läste in oss på guideboken. Värme och värme, jag tyckte att det var varmt men för egyptierna är det vinter. Många egyptier är t.o.m. förkylda. Så trots att deras vinter ändå är 25 grader varm så drabbas de av höst- och vinterförkylningar.

På kvällen åkte vi och handlade eftersom vi ville bidra till hushållet. Affären ligger i samma utlänningstäta område och har prislappar med priser som vi förstår. Prisläget är inte mycket lägre än i Sverige. Det är verkligen en affär för dem som kan betala och som vill vara säkra på att få matvaror som man inte blir sjuk av.

Tredje dagen

Vi var ute på stan och kollade på gamla Cairo. Där bodde stadens fattigaste i hus utan fönster, fallfärdiga med skräp på taket. Där fanns också några marknader och det var flugornas paradis. "Islamiska stan" kallas Kairos gamla del. Husen är flera hundra år gamla och det finns en hel del moskéer. Till skillnad från t.ex. gamla stan i Stockholm så har det inte blivit fint att rusta upp de gamla husen. När ett hus fallit, t.ex. efter jordbävningen för några år sedan eller efter en brand, är det ingen som har råd att bygga upp det igen. På taken finns det ofta duvslag, inte bara här utan i hela stan.

De trånga gränder används som marknad. I matdelen säljs både kött, frukt och färdiglagad mat direkt ifrån vagnar utan kyla, därav "flugornas paradis". Visserligen är det  många gånger billigare än att handla i snabbköp men man förstår att de som har råd väljer att handla i affärer. Marknaden består också av en kryddel, en mässingdel, en alabasterdel, en manufakturdel, en beduindel (kameltält, läder, kamelhårsbonader m.m.), en turistdel, som vi inte var i, och en del vars namn jag inte minns där man gör askar och liknande med intarsia.

Lite besvikna blev vi. På något sätt förväntar man sig att det ska vara som i filmerna. Araber som iförda fez sitter utanför sina butiker och röker vattenpipa och i butikerna ska det hänga massor med mattor som man kan gömma sig bland. I Egypten använder man inte fez länge och bazarerna i filmerna de finns i alla fall inte i Kairo.

I den gamla staden får man alltid en guide. Unga studenter tar kontakt med en, dels för att träna på engelska, dels för att tjäna några pund. Vår guide var mycket trevlig och berättade bl.a. att när han är klar med sina studier ska han gifta sig - med fyra kvinnor. Han frågade om vi var gifta innan han tog sig an oss.

På vägen ut från marknaden visade han oss ett mycket gammalt hus, sultanpalats. Där fanns rum för barnen, för haremet osv. I haremsrummet var fönstret snidade i trä på ett sätt som gjorde att kvinnorna kunde titta ned i männens sal eller ned på gatan utan att bli sedda själva. För att komma in i huset var vi tvungna att betala vakten. Vi vägrade betala hans pris och var på väg ut när han erbjöd oss ett lägre pris. Det är svårt med priserna i Egypten. Alla försöker skinna turister och priserna är jättehöga. Taxin hem ville absolut ha 30 pund för resan. Eftersom guiden ordnade taxin tog vi den men normalt kostar resan hem under 20. Vi brukade betala 20 även om vi ibland var tvungna att betala 30. 

Vi gav vår guide den högre summan som stod omnämnd i guideboken men jag tror att den summan var lite låg för han såg inte speciellt glad ut.

Innan vi åkte till gamla stan var vi i centrala Cairo men  vi gjorde egentligen ingenting, förutom att titta i ett papyrusmuseum med en mycket smart försäljare. Vi förstod naturligtvis att priserna på papyrusmålningarna var höga trots att det var "halva priset" men eftersom han berättade så bra om vad bilderna föreställde köpte vi en ändå. Vi fick en mycket bra genomgång av det gamla Egyptens historia genom honom.

Så här kan en bild över Gamla Stan se ut:

gamla.jpg (19019 bytes)

Fjärde dagen

I dag var det min tur att vara i paradiset. Den här dan var best av alla dagar hittills. Först var vi på lyxclub och badade. Där fanns också golfbanor och lite annat. Fast jag krossade hakan i swimmingpolen. På kvällen var vi och bowlade det var kul fast svårt. Hemma tittade vi på Starwars.

Utanför Kairo finns klubbarna med fritidshus, golfbanor, bassänger, restauranger m.m. i riklig grönska. Inträdet för en person är 200 kr för ett besök - vansinnigt. Trots det höga inträdet finns det sedan extra inträden inne på området. Det finns en gratispool och en där man betalar extra. Inte så att den ena bassängen är bättre än den andra, det är helt enkelt ett sätt att låta dem som är ännu lite rikare visa det. Företagen betalar oftast medlemskapet åt sina utländska anställda. Klubbarna är ett ställe där man kan andas ut efter det mycket smutsiga Kairo och ett ställa där det är tillåtet att ha badkläder och få lite sol på kroppen. Vi betalade inte inträdet, i medlemskapet ingår några gästbiljetter.

Här rider vi på kameler i Giza, läs mer om det nedan:

kamel.jpg (42321 bytes)

Femte dagen

Det ända vi gjorde var att titta på pyramiderna dem är helt i marmor fast inte alla. Man kunde gå in i dem det såg inte ut som på filmer. Där fanns en urgammal stad den var nästan 5 000 år gammal. Där fanns också sphinx den har ingen näsa, kan du tänka dig det. Vi red också på kamel.

Alla pyramider har blivit plundrade på sina skatter. Det som fanns kvar har förts till museum. För mig var det en besvikelse att se pyramiderna. Visserligen är det roligt att ha sett dem och varit inne i en av dem men de såg ut som på bild och var inte mer fantastiska i verkligheten. Inuti är det helt tomt och väggarna är kala. Området består nu inte bara av tre pyramider. Det finns tre större faraopyramider men vid sidan om finns det flera mindre drottningpyramider och tempel.

Kamelridningen var en historia för sig. Ett pris enligt de officella prislistorna, ett enligt kamelföraren och tredubbelt så  mycket när vi kom fram. Nåja, kamel ska man ju också ha ridit någon gång och vi var ju beredda att betala för vår ridning. Det är värre för dem som accepterar att provsitta en kamel gratis bara för att upptäcka att det kostar pengar att gå av.

Urgammal stad, 5 000 år? Där tänkte nog Viktor lite fel.

Både vår chaufför och guideboken varnade oss för att svara om vi blev tilltalade. Det krävs så lite för att de ska anse att de är värda en gåva för sin "hjälp". Redan när vi betalade inträde och åkte in på området hoppade något in i bilen för att visa oss. Till slut lyckades vi bli av med honom. Innan de byggde en riktig entré till pyramidområdet blev många turister lurade av män som krävde dem på avgifter.

Allt i ett så att säga:

pyramid.jpg (15258 bytes)

Sjätte dagen

Vi var på egyptiska museumet. Där hade dem gamla statyer, vapen, vagnar, masker, skåp med mera. Nästan allting var från Tuttankamons grav. Nästan alla andra gravar var plundrade. Varje farao måste haft många grejor i graven eftersom Tuttankamons grav nästan fyllde ett helt museum. Men det var inte bara Tuttankamons grejer som fanns där. Många grejer var förgyllda.

Tutankhamons grav tog bara upp en mindre del av museet men det var den delen som gav mest, det fanns fantastiska saker i hans grav. När man tänker på att han var en ganska obetydlig farao som dog ung undrar man vilka skatter som fanns i de mer betydelsefulla faraoernas gravar. Det går inte att se allt på en enda dag så man fick prioritera. För min del innebar det att jag letade upp Echnaton och Nefertiti samt Hatshepsut. Störst intryck gjorde en ofullbordad Nefertitibyst - så mycket vackrare än den målade och kända som finns i Berlin.

Vi tog inga kort inne i museet men här är i stället en interiörbild från en moské:

tak.jpg (47148 bytes)

Sjunde dagen

Vi var vid någon fästning. Där gick vi på militärmuseum. Där fanns massa vapen, där fanns bilder på krig som egypterna gjort på dem senaste tusen åren. Dom har krigat mycket mot Israel. Sen gick vi till en moské. Vet du om en sak att i Uppsala finns världens nordligaste moské.  Mina föräldrar åkte till en marknad. Jag ville inte följa med så jag slapp.

Militärmuseet och moskén fanns i Citadellet. En gammal försvarsanläggning. Marknaden vi besökte var turistdelen i gamla stan. Jag ville så gärna köpa en byst. Till slut blev det ett Echnatonansikte att sätta på väggen - jag är övertygad om att jag betalade ett rejält överpris men det var i alla fall överkomligt. En tumregel är att en femtedel av priset är det rätta men försäljarna är så skickliga att det krävs övning för att kunna pruta så lågt. Efter den misslyckade och jobbiga prutningen orkade jag inte handla mer i bazaren utan vi gick till ett fik där Mattias drack te och jag vatten. De flesta andra gästerna rökte vattenpipa. Jag köpte några småsaker också, då är det inte så jobbigt att pruta.

Utsikten från Citadellet var fantastisk. På Citadellen fanns också flera moskéer. Den mest kända, Muhammed Alis moské,har blivit en symbol för Kairo (interiörbild ovan). Genom att ta ett kort på minareterna i motljus lyckades jag få till ett riktigt konstnärligt kort. Genom att bilden hamnade snett i scannern har den fått en liten extra touch. 

 minaret.jpg (49914 bytes)       

Militärmuseet var också speciellt. Det visade Egyptens krigskonst ur ett muslimskt perspektiv. Faraonernas krigskonst fanns inte med. Det här är ett patriotiskt krigsmuseum över alla ärorika muslimska krig. I modern tid ägnas en stor del åt krigen mot Israel. Sänkningen av ett israeliskt krigsfartyg betraktades som en stor och heroisk händelse.

Åttonde dagen

Idag ska vi åka till Röda havet. Innan vi åkte till Röda havet var mamma ute och köpte en puff. När vi skulle åka buss kom vi en timma tidigt. När bussen åkte tio över elva, sålde dem godis där.

Vi skulle egentligen åkt strax efter lunch men Mattias bror blev försenad på jobbet så vi kom inte iväg förrän på kvällen. Eftersom vi inte visst när vi skulle åka var vi fast i lägenheten och kunde inte gå ut någonstans. När vi någon gång på eftermiddagen fick våra biljetter med avgångstid kl 23 gick jag på en promenad i de närliggande affärskvarteren. Där har de fasta priser så man slipper det där med prutning. Priserna ligger ungefär på de nivåer som en prutning medför - en riktigt lyckad prutning kan nog ge lägre priser. Jag vågade inte ta reda på priset på Echnatonhuvudet men jag köpte lite annat.

Nionde dagen

Jag sov bara i 2 timmar. När jag vaknade gick jag och åt frukost den var inte så god, fast det är bara för att malaysiskt frukosten var så god. Jag snorklade för första gången utan flytväst i havet, jag såg fiskar och korallrev.

Vid femtiden på morgonen var vi framme i Hurghada. Vi checkade in på hotellet och sov några timmar före frukost. På bussen blev sömnen orolig eftersom de visade video med hög volym. Eftersom vi bara har tre par simfötter och glömde alla cyklop utom Mattias hemma fick vi snorkla i omgångar. Vi köpte ett billigt cyklop som Viktor och Markus delade på. Eftersom Markus använder mina simfötter innebar det att Mattias och Markus fick snorkla i hop och jag iförd Mattias cyklop och Markus simfötter fick snorkla ihop med Viktor iförd Markus cyklop och sina egna simfötter.

Hotellet låg direkt vid det finaste revet så det var bara att vada ut en bit och sedan bara njuta av fantastiska koraller och färgglada fiskar.

Här är några av de fiskar som vi såg:

fisk.jpg (52829 bytes)

Tionde dagen

Jag gjorde inget nytt. Fast jag byggde på en sandstad i sex timmar. Jag badade mycket. Jag blev bestulen på en halv snorkel av ett par tubdykare. Jag åt ingen efterrätt som jag gjort den största delen av semester den var så äcklig för det var orientalisk mat.

Smaken är olika. Jag var glad över att det var orientalisk afton på hotellet. Eftersom hotellet huvudsakligen används av ett italienskt charterbolag är det italiensk buffé både till lunch och middag. Spaghetti, pizza och olika kötträtter. Förrätterna och salladerna var det bästa. Äntligen fick jag äta hummus och all annan underbart god arabisk mat. I Kairo blev det inte mycket sådan mat heller, bl.a. beroende på att vi inte vågade äta på de genuina ställena. Risken för magsjuka, "faraos hämnd" eller "Jalla, jalla", är hög i Egypten.

Dagen var annars som dagen tidigare, sol, bad och snorkling.

Elfte dagen

Mamma var inte på hotellet. Hon hade åkt till Karnak och Luxor. När man skulle åka dit åkte man i buss det var tio bussar som åkte i en lång rad för att man var rädda för terrorister. Man åkte ungefär i fyra timmar. Jag var hemma på hotellet som vanligt. Jag blev sjuk för att jag var ute med blöt t-shirt. På kvällen åkte pappa in till stan så jag och Markus var ensamma hemma. Jag åt mat med min farbror som också var där. När mamma kom hem fick jag en t-shirt.

Alla turistbussar åker samtidigt i en lång karavan, totalt var det nog en 30-40 bussar, bevakade av väpnade vakter. Karnak var helt fantastiskt, ett helt otroligt tempel. Egentligen är det flera tempel men det största tar andan ur en. Tyvärr åkte jag med italiensk guide så jag förstod inte allt. I Karnak finns också ett tempel av Haphsetsut, det hann jag inte med. Lite irriterande var att mycket tid ägnades åt en t-shirtaffär (guiden hade säkert provision) och en alabasteraffär. Det är en lång och ganska dyr utflykt, då känns det trist att inte hinna med att titta på de gamla templen ordentligt samtidigt som man hinner skärskåda vartenda alabasterstycke. I Luxor var vi i femton minuter, i mörker strax före stängningsdags. Kungarnas dal hann vi med men inte Tutanchamons grav. Den kostar extra och eftersom det mesta ändå finns på museum så var det kanske inte någon förlust. Gravarna i Kungarnas dal är i alla fall intressantare än pyramiderna på insidan eftersom målningar och reliefer är bevarade.

Denna korta resa gav mersmak och jag kände vilken resa jag egentligen skulle velat gjort: Några dagar i Kairo, följt av några dagar vid havet och sedan Karnak och Luxor ett par dagar. Resan till Kairo från Karnak och Luxor skulle sedan ske med båt på Nilen med strandhugg på flera intressanta platser. En av de allra mest intressanta platser ligger söderut, i "Nubien" och passar därför inte in i någon reseplanering om man inte har väldigt gott om tid. 

På vägen ut från kungarnas dal prutade jag till mig små statyetter och t-shirtar. T-shirtarna tog jag ner från 200 pund (500 kr) till 40 tillsammans. Det var ändå ett högt pris. Statyetterna fick jag för 25 pund även om försäljaren ville ha 20 engelska pund för dem, ungefär fem gånger så mycket.

resan märktes det ganska tydligt att jag inte var på chartersemester som italienarna och att jag varit i Kario. På resan var jag i stort sett den enda som respekterade de egyptiska klädreglerna: inte visa knäna och axlarna. Jag hade en fotlång klänning medan italienarna, av båda könen, hade shorts och linnen. Det är väl ok inne på hotellområden men passar inte ute bland lokalbefolkningen. I Kairo hade jag t.o.m. tunna bomullsbyxor under en omlottkjol som ofta blåser upp. 

Fyra bilder från Karnak. Först de fantastiska pelarna, sedan en närbild på det som är kvar av taket, därefter en staty och slutligen en mindre staty och en väggrelief:

pelare.jpg (24368 bytes) karntak.jpg (35058 bytes) karnak.jpg (19664 bytes) staty.jpg (12998 bytes)

Tolfte dagen

Jag byggde en stad i sand, pappa hade hyrt en våtdräkt så jag inte skulle bli blöt eftersom jag var sjuk. Den var urvarm. På kvällen låg jag bara och hostade.

Eftersom Viktor var sjuk snorklade jag med Markus, utan simfötter då förstås. Vi såg bl.a. en stor barracuda. När jag skulle in hittade jag ingen väg in. Alla vägar jag tog hade korallrev nästan hela vägen in till stranden. Jag blev rejält trött innan jag till slut hittade en väg mellan korallreven. Brände mig rejält på mina pigmentlösa fläckar.

En suddig bild på Barracudan. Jag vågade inte dyka ned för en närbild:

barrac.jpg (8394 bytes)

Trettonde dagen

Jag låg ute på stranden och spela Gameboy. Jag har inte mycket mer att skriva annars satt jag bara på hotellrummet.

Denna dag var som gårdagen - förutom att jag var tvungen att täcka över mina brända fläckar. Mattias hade tänkt dyka men kunde inte det. Den förkylning som gick i Kairo och som Mattias drabbades av före Viktor innebar att han inte kunde gå ned på djupt vatten. Tänk att vara vid ett av världens bästa dykvatten och inte kunna dyka!

Det är synd att en engångsundervattenskamra inte gör färgerna rättvisa:

Fjortonde dagen

Vi reste från Röda havet till Kairo. På bussen satte vi oss längst fram. Framför bussen körde en lastbil chufören hade somnat så lastbilen vinglade fram och tillbaks efter ett tag sladdade lastbilen av vägen. Jag vet inte så mycket mer för jag sov då. Pappa berättade för mig. När vi var framme sov jag hos min kusin. På moronen åkte vi hem.

Det var nära att vi krockade med lastbilen och bussen fick ett rejält stenskott. Det var otäckt. Konstigt nog stannade inte bussen och kontrollerade vad som hänt med föraren. Oavsett om han somnat eller drabbats av en hjärtattack i bilen så borde han ha skadats vid avkörningen. I och för sig är det ju bara öken runt vägen och det finns inga hårda saker att köra emot, bara sandhögar.

Föregående sida Nästa sida Reseringen