Bal med Kungen

Hedersgäster på studentkårens bal var vårt kungapar, riksdagens talman, utbildningsministern och några till. Före balen var det ett antal arrangerade förfester. Studenterna träffades på Norrlands, kungaparet på Kungens gamla studentnation Stockholms och vi andra, hedersgäster, gamla kårordföranden, inspektorer och andra speciellt inbjudna, blev bjudna på en fördrink hos universitetets rektor. Dessförinnan var det fotografering av alla gamla kår- och vice kårordföranden. Kanske lägger jag ut bilden här.

Väl framme vid slottet var det en lång kö till toaletterna. P.g.a. att nedre plan skulle utrymmas innan kungaparet kom stängdes damtoaletten medan det fortfarande var många kvar i kön. Några av oss smet in på herrtoaletten istället.  

Underhållningen var mycket bra, speciellt en grupp som hette Sångvätarna. Skönsång med humoristisk framträdande. Jag tyckte synd om studenterna som fått eller satsat på de billigare biljetterna i de angränsande rummen. De hörde bara skönsången och skratten inifrån rikssalen. Men skrattar bäst som skrattar sist. Vi i rikssalen fick bryta upp och dricka kaffe i en annan lokal medan studenterna kunde sitta kvar och ha en riktigt studentikos avslutning med Punchen kommer.

Talen var av skiftande kvalitet. Bäst var faktiskt Kungen. Han var jätterolig. Visserligen gav han fel historiebeskrivning när han berättade om det gyllene hornet men det var bra ändå. Antingen kommer han på sina tal själv under middagen eller också har han en mycket bra talskrivare (bortsett från det där med Gyllene hornet) som tar reda på vad som ska hända under kvällen. Bäst var nog att Kungen skämta om sig själv och sin egen studietid, som inföll runt 1968.

Till bordet hade jag en f.d. vice kårordförande och på min andra sida hade jag en säkerhetsvakt. Jag undrar fortfarande om det var en slump eller om jag som vänsterpartist betraktas som en säkerhetsrisk. Efter kaffet när dansen började gav jag bort min bordskavaljer till den f.d. kårordföranden som fått säkerhetsvakten till bordet. Säkerhetsvakten var ju tvungen att inta sitt kaffe tillsammans med kungaparet och kunde därmed inte dansa. Jag hade nog inte varit så "ädel" om inte min man blivit av med sin bordsdam, som gick hem direkt efter middagen förebärande kraftig jet lag.

Vi dansade några danser och jag lyckades också tjuva åt mig en dans med Ergoredaktörens man med hon var upptagen med att fotografera. När balen var slut vid fyratiden fortsatte festen på Norrlands. Det orkade inte vi.