Bakgrund till hur en militärläkare kan ha arbetat
Var fältskären egentligen en barberare utrustad med bensåg? På 1600-talet var skärens status inte hög, sannolikt beroende på klen framgång och knapp utbildning under vidriga förhållanden i fält. På 1700-talet förändras bilden och Fältskären (föregångare till dagens kirurger) får en annan status. Här är några klipp:
Wikipedia:
Fältskär
Fältskär är ett äldre namn på en kirurg, inte minst i militära sammanhang. I Europa skiljde man före 1800-talet på de hantverksmässigt utbildade fältskärerna vilka ägnade sig åt kirurgi och de akademiskt utbildade läkarna vilka ägnade såg åt invärtes medicin. De förra betraktades som hantverkare, de senare som ståndspersoner. Därav kommer den än i dag i England förekommande bruket att tilltala kirurger som Mister och medicinare som Doctor.
På sidan Johann finns mer att läsa om Staff Doctors, bl a bild på rysk uniform.
En annan bild med något högre karriärspotential:
Casten Rönnow, född 15 februari 1700 i Karlshamn, död 5 maj 1787 i Stockholm, var en svensk donator och läkare.
Casten Rönnow var son till sjötullsvisitören Otto Rönnow och Vendela Reuterman. Denna släkt Rönnow härstammar från den skotska adelsätten Dublar. Grenar av släkten har adlats i Sverige. Casten Rönnow naturaliserades som svensk adelman 1759 men förblev ogift och slöt själv ätten. Namnet Rönnow kommer av samhället Ronneby i Blekinge.
Casten Rönnows föräldrar dog i pesten 1710 och han fick då bo hos sin farbroder Johan Lorents Rönnow (1679?-1741) som var fältskär i Göteborg. Efter praktik som fältskär hos farbrodern samt vid norska fälttåget 1718 under Karl XII, började Casten Rönnow studera för Olof Rudbeck d.ä. vid Uppsala universitet. Han utmärkte sig som en osedvanlig begåvning och erhöll stipendium att resa till Paris. 1730 blev han med.dr. i Reims.
I Frankrike blev Rönnow berömd för sin medicinska och organisatoriska skicklighet, och utnämndes till personlig livmedikus åt den polske kungen Stanislaw 1734. Då kungen abdikerade 1737 följde Rönnow med honom till Lothringen och Bar, där han byggde upp sjukvården.
Rönnows anseende nådde Sverige och när han fick erbjudanden om befordran återvände han hem – trots att erbjudandena i Frankrike varit minst lika goda. Han adlades 1759 och utnämndes till preses i Vetenskapsakademien.
I vetenskapens tjänst
Vetenskapsmannen Carl von Linné såg sin chans att nå nya okända platser genom att skicka sina lärjungar med Ostindiska kompaniets skepp. Ett sätt att skapa plats på skeppen för lärjungarna var att de följde med i egenskap av skeppspräst i och med att många av Linnés lärjungar även hade studerat teologi. En annan möjlighet var att följa med som fältskär. De unga männen som följde med i vetenskapligt syfte sågs dock inte alltid med blida ögon av kompaniets tjänstemän. Oftast fick de bo i sämre hytter i mörkare delar av skeppet.
Den förste som sändes ut var Christopher Ternström, som anställdes 1745 som skeppspredikant ombord på skeppet Calmar. Olyckligtvis avled Ternström året därpå före återkomsten till Sverige. Det enda av hans arbete som bevarades var hans dagbok.
Per Osbeck (1723–1801)
Per Osbeck anställdes 1750 på ostindienfararen "Prins Carl" som skeppspräst. Resan omfattade ett långt besök i Kanton. Linné var mycket imponerad av Osbecks iakttagelseförmåga och ihärdighet som forskare. Vid hemkomsten tre år senare, skänkte han sina 900 nyupptäckta växtarter från regionen till Linné. Samlingarna finns fortfarande kvar i Sverige och England.
Osbeck verkade under senare delen av sitt liv som kyrkoherde i Halland sedan han tackat nej till en professur i S:t Petersburg. Han fortsatte dock sina naturaliestudier vid sidan om prästyrket och kom att väljas in som ledamot av Vetenskapsakademin.
Anders Sparrman (1748–1820)
Anders Sparrman reste 1765 med Stockholms Slott till Kina i egenskap av fältskär. De studier och forskningsresultat han uppnådde under resan utgjorde senare underlag för hans doktorsavhandling.
1772 företog han en fri resa till södra Afrika med kompaniet, där han fortsatte sina naturhistoriska- och etnografiska studier. Han anslöt därefter till James Cooks andra jordenruntresa och forskade i Södra Oceanen
På 1750-talet (i Sverige) fanns följande indelning av staberna:
Övre staben: regementsofficerarna
Mindre staben: regementskvartermästaren, premier- och sekundadjutanterna, regementsauditören, regementsprästen, bataljonsprästen, 3 extra ordinarie bataljonspräster, och regementsfältskären.
Ringare staben: krigskassören, regementsskrivaren, expeditionsregementsskrivaren, 4 mönsterskrivare, 3 fältskärsgesäller, regementsväbeln, 3 profosser och regementstrumslagaren.
Något senare tillkom även 2 bataljonsadjutanter.
Det finns alltså en tydlig utveckling från 'bensågare' till allt mer kunniga medicinare. Även vår Johann (ibland nämnd som överläkare?) bör ju haft en mer medicinsk inriktning om han tjänstgjort där pest härjat. Det torde ha varit svårt att såga av kopporna :)
Utomordentlig redogörelse! Dock tveksam om Johan och pesten - se PestTeori /Dagge/
