Tyska förstaden - Nemetskaja sloboda

av Susanne Concha Emmrich, Filolog, redaktör vid Svenska institutet med inriktning på Central- och Östeuropa

Texten är en förkortad version av författarens ryska bidrag i Nevskij Archiv, hösten 2001.

Innan vi åter låter detta liv belysas, vill jag nämna några relevanta problem för forskning om tyskar och svenskar (och finländare) i S:t Petersburg och Ryssland. Ett problem är avgränsningen resp. avsaknaden av avgränsning beträffande båda grupperna i källmaterialet. I den ryska historiografin användes en kyrkslaviska beteckning, ung. n e m ts i, dvs. främlingar som talade oförståeligt (”utan tunga”), snart för tyskar. Nemetskaja sloboda (”tyska förstaden”) i 1600-talets Moskva hette så, trots att också utlänningar av annan nationell härkomst bodde där. Även i det framväxande Petersburg var motsvarigheten Nemetskaja (”tyska gatan”). I det s.k. ockupationsarkivet från Novgorods belägring genom svenskarna (1611-17) betecknas svenskar genomgående som ”nemtsy” (tyskar), trots att fienden var kungariket Sverige och ockupationen svensk.

Till avgränsningsproblematiken kan också den företeelse räknas att tyskar i jämförelse med andra grupper allmänt värderades högre, p.g.a. sina positioner och privilegier vid hovet och i hela tsarriket. Det verkar också ha funnits en generell tendens bland rika och betydande utländska köpmän i de ryska storstäderna att anpassa sig till den starkaste utländska gruppen - tyskarna. Enligt Engman fanns denna tendens också bland de medlemmar i Petersburgs olika lutheranska församlingar som gjorde social karriär, dvs. avancerade i samhället - man bytte från den egna församlingen till den tyska.

Ett annat problem är sammansättningen av grupperna ”tyskar” och ”svenskar”. Medan man i den tyska gruppen kan urskilja rikstyskar (från de tyska furstendömena, senare från Preussen och det tyska kejsarriket), balttyskar och rysslandstyskar, dvs. ättlingar till en gång i Ryssland och S:t Petersburg invandrade tyskar, gör Sveriges och Finlands först gemensamma och sedan skilda historia saken mer komplicerad. Finsk och finländsk (inkluderar finlandsvenskarna) härkomst kan räknas in i denna grupp, liksom rikssvensk, baltsvensk och rysslandssvensk. I vårt fall har vi tur beträffande entydig härkomst: Henrik Jacob Melin var rikssvensk, men bodde däremot länge i finska kyrkans hus i Petersburg. Men om detta senare.

Tyskarnas och svenskarnas invandring till Ryssland började långt innan Petersburg grundades. Efter Kiev, Novgorod och Moskva ska man nämna Nyen/Nyenskans - den förpetrinska befästa staden vid Nevan - som gemensam bosättnings- och arbetsplats för tyskar och svenskar. Här fanns både en tysk och en svensk kyrka.

Till följd av Nordiska kriget, de skickligt riktade värvningarna av utländska specialister genom Peter I och Katarina II manifest och införlivning av Finland i Ryssland 1809 sker en differentiering mellan båda grupperna. Förenklat uttryckt fanns många fler tyskar i de högsta samhällskiktena i tsarriket än svenskar och finländare. Men det uteslöt inte framträdande svenska och finska prestationer: lärda som Erik Laxman från Åbo (1763 en kort tid även lärare vid tyska Petriskolan), Anders Lexell och Oskar Backlund; företagare som Odhner och Nobel m.fl. Båda grupperna växte i antal från Petersburgs grundande 1703 till omkring 1869 och avtog därefter så småningom. Vid höjdpunkten var tyskarna och svenskarna/finländarna de två största grupperna i S:t Petersburg - 45 600 tyskar (41% av alla icke-ryska invånare) och 23 100 svenskar/finländare (21%).

Med invandrarna kommer deras kyrkor och sociala inrättningar som skolor, hospital, barnhus och föreningar. Mitt i S:t Petersburg, öster om Nevskij Prospekt, växer så att säga en lutheransk-evangelisk ö fram - tyska S:t Petrikyrkan med skolinrättningar, finska S:t Mariakyrkan och svenska S:t Katarinakyrkan med sina skol- och församlingshus, vilket förde med sig en alldeles naturlig närhet mellan tyskar, finländare och svenskar till varandra.

....

Läs mer på http://www.sallskapet.org/bull/bull22001/2.html