home




sm

Om Traditionen
Den oföränderliga religionen
Jesus Messias, Marias son
Verklig islamisk jämlighet

Satan
enligt den islamiska läran

Inledning

Att behandla ett sådant ämne kan för somliga verka vara underligt, men det är verkligen befogat av två olika anledningar. För det första, därför att i denna moderna värld lyckas Satan mest med två slags människor : de som förnekar att han finns (då kan Satan agera obemärkt) och de som fokuserar så påss mycket på hans betydelse att de anser honom vara en motvikt till Gud med nästan samma makt. Naturligtvis är båda uppfattningar felaktiga, vilket skall visas i denna artikel. Men det finns en annan anledning att fundera på Satans funktion och roll eftersom det finns olika sätt att betrakta den andliga kunskapens innebörd. Ett av dem är att studera de fyra huvudområdena som denna andliga kunskap vilar på enligt den islamiska esoterismen.

Denna kunskap omfattar fyra domäner :

1 - Gud : Vad man bör veta om Honom (som Gudomlighet) och vad man inte kan veta (Gud som essens eller väsen).

2 - Världen : Universum är en öppen bok, Guds tecken eller teofanier.

3 - Själen : Dess eviga sida men också jagets brist och list.

4 - Satan: Hans roll och funktion.

När man talar om det välbekanta begreppet jihâd inom den islamiska esoterismen, menar man den andliga kampen som utförs mot hans list och förledande försök att hindra den som strävar efter kunskap om Gud och efter Hans behag.

Man vet att när man når Guds behag, öppnas alla dörrar, faller alla slöjor och visas Verkligheten som den alltid har varit.

Profeten Muhammad MHMD Frid och nåd vare med honom - sammanfattade hela problematiken då han sade i en begäran som han riktade mot Gud "Jag tar min tillflykt vid Ditt behag mot Din vrede och jag tar min tillflykt vid Dig mot Dig !"


Innehållsförteckning

I-Terminologi
II-Satan, en svuren Fiende
III-Finns det någon som är skyddad från honom ?
IV-Är Satan vanmäktig eller besitter han någon makt ?
V-Fall eller nedstigning : Adam, Eva, Satan ?
VI-Satans begäran efter hans vägran
VII-Satans budskap och verk
VIII Hur bemöta Satans list och anslag ?
IX-Satans svåra uppgift och hopplösa kamp
X-I vilken utsträckning är Satan ansvarig ?
XI-Satans börda på Domedagen
XII-Satans straff i helvetet
XIII-Satans förhoppningar om Guds barmhärtighet
XIV-Satans öde i framtiden

Terminologi

I Koranen bär Djävulen olika namn. Nio gånger kallas han för Iblîs och mer än femtio gånger för al-Shaitân. Iblîs syftar på att han är bortglömd av Guds nåd och al-Shaitân att han är avskild från Guds närhet. Man säger på arabiska : b'ir shatûn när man vill beteckna en mycket djup brunn vars botten därmed inte kan uppskattas.

Ett annat namn är enligt en kommentar av al-Hassan sonson till Profeten MHMD Frid vare med honom - al-Jibt . Han säger att "al-Jibt är Satan." (Musnad Ahmad ibn Hanbal 5, 60). Men mer allmänt betyder al-jibt allt som man dyrkar utom eller i stället för Gud. Det betecknar också i andra sammanhang trolldom eller häxeri.

Al-Tâghût brukar hänvisa till idolerna men kan också beteckna demonerna eller satanerna (shayâtîn). Den har en pluralform: tawâghît. Medan namnet al-Gharûr, som är en av
huvudegenskaperna hos Satan, betyder "förledaren" som kommer från verbet gharra, yaghurru, ghurûran : dvs att lura, förleda.
En tidig kommentator till Koranen, Mujahid, har sagt att "förledaren är Satan" (al-Gharûr : al-Shaitân). (Sahih al-Bokhari). Koranen varnar oss när Gud säger :
"Låt ej förledaren (al-Gharûr) förleda er i fråga om Gud !"
(Kor. Sura Loqman, vers 3 3).

Man bör citera också ett annat namn som syftar på Satan: al-Waswâs al-Khannâs: Viskaren men som ryggar tillbaka så snart man åkallar Guds namn (sista kapitel i Koranen, vers 4).

II - Satan, en svuren fiende

Det finns nästan ingenting gott som människan kan förvänta sig från Satans sida. Efter att människan blev utkastad från paradiset, blev Satans enda livsmening att förgöra människan på alla
möjliga sätt. Gud har redan från början varnat oss för hans fiendskap:

"Satan är säkerligen fiende till er ; behandla honom alltså som en fiende ! Han kallar blott till sig sitt anhang att bli helveteseldens invånare." (Kor. 35, 6)

Uttrycket "att dyrka Satan" skall ej endast uppfattas som en särskild kult ägnad åt honom (det är få som gör det), utan som en mer allmän betydelse, nämligen att följa Satans fotspår (det är
få som gör det), utan som en mer allmän betydelse, nämligen att följa Satans fotspår (det är däremot mänga som gar i hans fotspår vare sig det är medvetet eller ej). Denna betydelse kan tillskrivas Guds varning när Han säger:

"Har Jag ej ålagt er, ni Adams barn att ej dyrka Satan ? Han är säkerligen en förklarad fiende till er." (Kor. 36, 60).

III - Finns det någon som är skyddad från honom ?

Man kan undra om det ej finns någonting inom Islam som påminnner om arvsyndens begrepp. Vid första anblicken vet man att var och en bär ansvar för sina egna handlingar och ingen annan. Islam bekräftar att alla människor föddes rena enligt den ursprungliga naturen (al-fitra) sedan är det demonerna som vilseleder ett antal av dem att associera någon till Gud.

Gud säger emellertid i Koranen att få människor undgår satans angrepp:
"... Och vore ej Guds ynnest och barmhärtighet mot er, så skulle ni har följt Satan på ett fatal när ..." (Kor. 4, 83).

"... Och vore ej Guds ynnest och barmhärtighet mot er, skulle ingen av er någonsin bli frikänd, men Gud frikänner vem Han vill ; ja Gud är den Allhörande, den Allvetande." (Kor. 24, 21).

Profeten Muhammad MHMD Frid och nåd vare med honom - har förklarat och sagt att ingen av oss har kommit till jorden utan att ha en demon anknuten till sig : "Det finns inte någon av er som inte har fått som tvångspårtner någon av satanerna." (Ahmad Ibn Hanbal, 1, 257).

"Djävulen brukar säkerligen närvara och han deltar dessutom i allt som ni ätar er och i alla era angelägenheter." (Sahih Muslim, ashribah, 135).

"Människan är benägen att få ingivelser från både Satan eller Ängeln." (Sahih al-Tirmidhi, Tafsîr s.3,25).

På så sätt blir människan pressad av Satan och hans anhang till synden redan från början.

Men det finns undantag, Jesus och hans mor var redan från början skyddade från Satan. Koranen nämner Marias moders bön MHMD frid vare med henne - som lyder på följande sätt :

" ... Och jag har kallat henne Maria, och jag anbefaller henne och hennes avkomma åt Dig till skydd mot den stenade Satan... "(Kor. 3, 3 6)

Profeten Muhammad MHMD - Guds nåder och frid vare med honom - fick själv en demon anknuten till sig men denne blev underkastad till Gud (muslim) så att den bara uppmanade till positiva saker och ting.

Detta leder oss till att tala om olika ingivelser eller tankar som en människa i allmänhet och som en profet i synnerhet är utsatt för. Det finns enligt den islamiska esoterismen fyra slags ingivelser (al-khawâtir: dvs plötsliga tankar som utan uppsåt kommer till hjärtat)

1 - al-khâtir al-rabbâni : en ren gudomlig ingivelse till sitt ursprung,

2 - al-khâtir al-malaki: en änglalik ingivelse,

3 - al-khâtir al-nafsâni: en psykisk ingivelse, jagets ingivelse,

4 - al-khâtir al-Shaitâni: en satanisk ingivelse som alltid och endast hänvisar till det förbjudna (att göra eller inte göra).

När det gäller profetema är deras tankar och ingivelser av de tre första sorterna. Shaikh Muyi d-dîn ibn al-Arabi säger att Satan inte har någon möjlighet att angripa deras hjärtan. Profeternas hjärtan är alltså skyddade från de sataniska tankarna. Så är fallet också för ett antal helgon som har fått denna liknande nåd.

Det är dessutom välbekant enligt Profetens utsagor att Satan inte kan ikläda sig en profetskepnad eller bild, vare sig i vaket tillstånd eller i drömmen (cf. Ahmad ibn Hanbal, 1, 26 1). Detta innebär en säkerhet för den som har fått denna ynnest, att med all säkerhet förlita sig på en sådan syn eller dröm.

Låt oss dessutom nämna att några människor blir lämnade i fred av Satan antingen därför att han fruktar dem eller på grund av att han inte kan påverka dem. Profeten Muhammad MHMD Frid vare med honom - sade om Omar ibn al-Khattâb (den senare andra Kalifen) : "Satan är verkligen rädd för dig, Omar!" (Sunan al-Tirmidhî, Manâqib, 17) det vill säga att han alltid valde en annan väg när han fick syn på Omar.

I en annan lång hadith som beskriver ett möte som ägde rum mellan Profeten Muhammad MHMD Frid vare med honom - och Iblîs (Satan), frågades denne av Profeten: "Vilka är de frikända eller de befriade (al-mukhlasûna) som du, Satan, lämnar i fred?". Satan svarade: O Muhammad, vet du inte att den som älskar silver och guld (pengarna) inte är mukhlas (frikänd, befriad) ? Men om jag ser en människa som inte hyser begär för silver och guld, och som inte heller älskar beröm och lovord, och som inte bryr sig om skvaller och klander, då vet jag att en sådan människa är frikänd av Gud och då lämnar jag henne i fred".

IV - Är Satan vanmäktig eller besitter han någon makt ?

Koranen fastställer tydligt att Satans makt är svag "Säkerligen är Satans anslag svaga." (Kor.4, 76).

När änglarna i en lång hadith frågade vad som var det starkaste i Guds skapelse, nämnde Gud bergen, sedan elden, sedan vattnet, sedan luften och sedan människan som ger allmosor utan att "den högra handen vet vad den vänstra gör". Satan är skapad av eld och människan av lera, men samtidigt också av vätska som utgör det övervägande elementet (80 %) av hennes kropp. Som bekant släcker vattnet elden, därför anses Satan ha varit svag redan från begynnelsen på grund av skillnaden i sammansättningen av elementen. (cf. Fut.1, 133).

Satan fick på Guds befallning träffa Muhammad MHMD Frid vare med honom - för att berätta hur han lurar och vilseleder människorna. Han sade :

"O Muhammad ! Jag besitter ingen makt i fråga om att vilseleda, utan jag är endast en viskare och en förskönare. Om jag verkligen hade makt att vilseleda, skulle jag inte ha lämnat en enda själ på Jorden som säger
    
(ingen gudom utom Gud, Muhammad är Guds sändebud) och inte heller någon bedjande eller fastande människa. Inte heller du, Muhammad, besitter någon makt att vägleda vem du vill. Du är blott ett sändebud, en förmedlare. Hade du någon makt att vägleda, skulle du inte ha lämnat någon gudlös människa på jorden ! Du är endast Guds bevis och argument inför Hans skapelse och jag är egentligen endast ett redskap och en bidragande orsak till den olycka som Gud har förutbestämt en persom". (cf. Fut. 1, 334)

Gud i Koranen bekräftar Satans påstående:
"Du (Muhammad) vägleder sannerligen ej vem du behagar, men Gud vägleder vem Han vill ; ja, Han känner väl dem som är stadda på den rätta vägen " (Kor.28, 56).

Det betyder att det är Gud allena som styr allt eftersom det inte finns någon annan än Han i tillvaron.

En sann berättelse visar hur påss svag och nästan okunnig Satan kan vara.
Ett berömt helgon, Hassan al-Basri, fick i drömmen se djävulen. Han frågade honom: " Hur har du det egentligen ? Då svarade Satan: Inte bra, skall du veta ! Vad menar du ? frågade Hassan al-Basri. Satan svarade : " Det är nämligen så här att förut var det jag som lärde människor alla slags synder och brott, tricks och knep, men nu är det jag som får lära mig av dem och kan knappt hänga med!
Vad skulle han säga i våra dagar.
Koranen talar emellertid om vilken makt Djävulen kan åberopa.

"Han (Satan) har förvisso ingen makt över dem som tror och förtröstar på sin Herre. Hans makt sträcker sig blott till dem som tar honom till beskyddare och som associerar någon till Gud " (Kor. 16, 98-100).

Därför uppmanar Gud muslimerna att inte frukta Satan och hans anhang och säger:

"De som tror, strider för Guds sak ; och de som är gudlösa eller vantrogna, strider för Djävulens sak ; strid alltså mot Satans anhängare ! Satans anslag är säkerligen vanmäktiga". (Kor. 4, 76).

Om Satan inte har någon väsentlig makt anses han ändå vara farlig för människan.

"Ni som tror, följ icke Satans spår, ty den som följer i Satans spår, bjuder han att begå skändlighet och otillbörlighet. Och vore ej Guds ynnest och barmhärtighet mot er, skulle ingen av er någonsin bli frikänd, men Gud frikänner vem Han vill ; ja Gud är Allhörande, Allvetande" (Kor. 24, 21)

Det finns, enligt Djävulens utsaga, tre olycksbådande synder som anses vara de största. När han tillfrägades vilka de var, svarade han:

- Girighet
- Maktbegär
- Högmod

Under samma möte med Profeten Muhammad MHMD Frid och nåd vare med honom - varnade Djävulen om sin roll och funktion och sade:
" O Muhammad ! Skall du verkligen skryta över ditt samfund, när jag håller på att kasta en sjättedel av det ut ur Islam ?

Som man brukar säga i alla världens språk: "Man skall aldrig förringa eller underskatta sin fiende".

V - Fall eller nedstigning : Adam, Eva, Satan ?

Det som för en muslim verkar väldigt underligt är den allmänna felaktiga uppfattningen som råder bland många kristna och judar om Adams och Evas personlighet och funktion. Man talar om "fallet" på ett sätt som ur den islamiska synvinkeln och läran anses vara förnedrande och osant. Enligt Koranen gäller begreppet "fall" med dess negativa betydelse endast Satan.

Sheikh al-Akbar förklarar att var och en av Adam, Eva och Satan har ett särskilt budskap.
Adam ombads att inte närma sig trädet som innebar en viss kunskap om dualiteten. Denna tolkning finns i själva ordet shajarah (träd) som härstammar från ordet shijâr som betyder tvist, osämja, träta och konflikt, alltså kunskap om det goda och det onda. Men det förbud som Adam fick var en nödvändig prövning vars utgång var välkänd och menad av Gud. Gud hade sagt innan Adam fått liv i sig : "Jag ämnar säkerligen insätta en ställföreträdare på jorden " (Kor. 2, 28).

- Det vill säga att ätandet ledde till det gudomliga urvalet. Sålunda blir enligt Sheikh al-Akbar Adams nedstigning en hedersnedstigning (hubût tashrîf) men också ytterligare en stor prövning. Man bör komma ihåg att Kalifats funktion (khilâfah) innebär tvist och konflikt, begreppet kommer från khilâf som betyder meningsskiljaktighet och osämja.
Evas nedstigning blir också en heders- och prövningsnedstigning genom att hennes funktion som barnföderska blir delorsak till alla profeters och helgons ankomst på jorden (hubût li-n-nasl).

Även Satans fall till följd av Guds vrede har en funktion, fast negativ, (hubût li-l-ghiwâyah, dvs att förleda Adams barn genom sina ingivelser och anslag).

I Koranen fördöms Satan med beviljad respit, men om Adam klandras är det tillfälligt för att snabbt bli förlåten och beklädd med Kalifats ämbete på jorden:
"Så var Adam olydig mot sin Herre och bragtes på fall. Men sen valde Hans Herre åter ut honom, misskundade sig över honom och vägledde honom" (Kor. 20, 122)

Enligt en hadith är Adam den förste profeten (nabî). Som man förstår är man långtifrån den forvrängda uppfattningen som många har om Adam och Eva - Frid vare med bådå två.

Men vad Djävulen beträffar har han begått tre allvarliga synder och fel:

1 - Vägran (att falla ned inför Adam)
2 - Analogiresonnemang
    (genom att tro att eld är bättre än lera)
3 - Högmod

"Han (Gud) sade : "Vad hindrade dig från att falla ned, då Jag befallt dig ? Han svarade: jag är förmer än han; Du har skapat mig av eld, men honom har Du skapåt av lera". Då sade Han : "Störta då ned härifrån ! Det höves dig ej att vara högmodig. Ut med dig Du tillhör förvisso de eländiga". (Kor. 7, 12-13).

VI - Satans begäran efter hans vägran

Den begäran som Satan riktar till Gud byggs på att han visste att enligt människans natur denne skulle vara mottaglig för all slags ingivelser. Djävulen sade:
"Vid Din allmäktighet! Jag skall säkerligen bringa dem allesammans på fall." (Kor. 38,82)

För detta syfte bad han om anstånd som det relateras i Koranen:

"Han svarade: 'Ge mig anstånd till den dag, då den uppväcks! Då sade Han: 'Så stanna då bland dem som får anstånd!' Han svarade: 'Därför att Du bragt mig till fall, ska jag sannerligen lägga mig i försåt för dem på Din väg, den rätta vägen". (Kor. 7, 14-16)

Gud bönhörde honom och Satan fick anstånd tills Domedagen, och Gud uppmanade honom att fullfölja sitt uppdrag och sade:
"Gå din väg! ...förled ... överfall ... skaffa dig delaktighet ... och ge dem löften!" (se Kor. 17, 64)

Allt det här är gudomliga befallningar. Men hade de från början kommit från Gud, skulle Satan inte hamnat i onåd och blivit olycklig. Det var alltså Djävulen själv som på eget initiativ begärde att göra mot människorna allt han förmådde, till följd av detta blev han olycklig.

Man ser samtidigt att Gud på ett indirekt sätt bekräftar Satans budskap när Han säger:
"Gå din väg! Den som följer dig bland dem kommer att belönas med helvetet på ett omfattande sätt." (se Kor. 17, 63)

Sedan förtydligade Gud vad detta budskap eller uppdrag innebar och sade:
"Och förled den du kan bland dem med din röst och överfall dem med dina ryttare och ditt fotfolk, skaffa dig delaktighet i deras rikedomar och barn och ge dem löften! ..." (se Kor. 17, 64)

VII - Satans budskap och verk

Vid sidan om att förleda människorna så att de begår brott och synder, kan Satans verk sammanfattas på följande sätt :

1 - Försköna människors dåliga handlingar och tal :

Det vill säga att allt som normalt anses vara negativt, falskt eller fult och fördömt av Gud, blir förskönat, omtyckt och högt värderat (cf. Fut. IV, 400).

"Sålunda har Vi givit varenda profet en fiende, nämligen sataner bland människor och djinner, de där för varandra uppdiktat skenfagert tal att förleda varandra med." (Kor.6, 112) Här betyder "uppdiktat skenfagert ord" att de dåliga handlingarna förskönas i ögonen av de som begår dem och dem som samtycker till sådana handlingar.

2 - Provocera och inleda polemik :

"Bland människor finns den som tvistar om Gud i sin okunnighet och rättar sig efter varje upprorisk satan." (Kor. 22, 3).

3 - Främja lögner och förtal och stödja lögnare:

Det kallas också numera för desinformation.

"Skall Jag tala om för er, på vem satanerna slår ned ? De slår ned på varje syndig förvrängare (Kor. 26, 221-222).

4 - Vanställa Guds skapade varelser :

" ... Och jag skall bjuda dem att vanställa Guds skapade varelser... " (Kor. 21, 19)

5 - Satans verk kan ännu mera sammafattas i två viktiga etapper :

René Guénon har betecknat Satans verk i våra tider med två drag : det första heter avvikelse och det andra omstörtning. Det första skedet leder till ren materialism och kallas för luciferianismen. Det andra skedet leder till en baklänges pseudoandlighet som kallas satanism. (cf. René Guénon, ...)

VIII - Hur bemöta Satans list och anslag ?

Gud har gjort att Satan, fienden och hans anhang blir osynliga för människorna. Men människan har genom Shariah (Guds uppenbarade lag) fått i sitt hjärta en del tecken med vilka hon kan genomskåda eller känna igen Djävulens list och därmed skydda sig från hans ingivelser och anslag.

Människan är emellertid inte ensam om att bekämpa Djävulen. Hon får hjälp av ängeln som strider mot Satans inflytande. (Fut. III, 93)

Man vet dessutom att, enligt Profeten MHMD : "Människans hjärta befinner sig mellan Förbarmarens två fingrar" . Det vill säga att Gud vänder och vrider det som Han vill. Hjärtat heter på arabiska qalb från en ordstam QLB som betyder vända upp och ner qallaba. Hjärtat är alltså ständigt mottagligt för Guds verk och prövningar.

Följaktligen kommer, om Gud svänger människans hjärta, hon då att försöka att kämpa mot att rätta sig efter den negativa ingivelsen. Då belönas den troende som en kämpare för Guds sak (ajr mujâhid).

Men om människan trots ett tappert motstånd ändå begår en synd, ångrar sig och gör bot därefter och inser i att sanning att denna synd är en resultat av Satans ingivelse, belönas hon som en martyr (ajr shahîd). Så var fallet med Mose - frid vare med honom - som det berättas i Koranen:

" Mose gav honom ett knytnävsslag och dödade honom (en egyptier). Då sade han: Detta är Satans verk; han är säkerligen en uppenbar fiende och förförare". Han sade vidare: "Herre, jag har verkligen gjort orätt mot mig själv, förlåt mig ! Och Han förlät honom ; Han är förvisso den Överseende, den Barmhärtige." (Kor.28, 15-16).

Men som Sheikh Muhyi d-Dîn förklarar, anses levande och icke död den som uppfattas som martyr. Bättre liv än hjärtats liv med Gud, i vilken handling som helst, finns inte. Detta innebär att den som har begått en synd men ångrar sig djupt anses vara en levande människa (shahîd) och det gör att hans handlande eller gärning är likaså levande och till och med ber om förlåtelse för den medvetne och ångerfulle gärningsmannen ändå fram till Domedagen !

Konsekvensen är följande : man ser Djävulen anstränga sig att fördärva de troende men i verkligheten mångfaldigar han det goda för dem utan att märka det ! Det är Satans nit som förblindar honom. Syndens konsekvenser vänder sig dessutom mot Satan själv. Allt detta är till följd av Guds list mot Satan och ständiga hänsyn till de troende (cf. Fut. 1, 362).

Profeten Muhammad MHMD Frid och nåd vare med honom - beskrev den äkta troende genom att säga: "Den troende är den som gläds över sina goda gärningar och blir ledsen över de dåliga". Detta för att motverka Satans ständiga försök att försköna alla de fula eller dåliga handlingarna i människornas hjärtan.

Det vill säga alltså att en troende inte förvandlar ett enligt Gud fördömt handlande till ett tillåtet, utan han vet och är medveten om vad som behagar Gud och vad som är negativt.

Detta märks tydligt genom att Gud motverkar Satans angrepp och anslag genom att alltid förbereda en förlåtelse för den prövade troende. Detta på två huvudsätt. Antingen blir den troende bevarad från att begå brott eller synd, eller skyddad i denna värld och/efter i det tillkommande livet från dess negativa konsekvenser om han ändå har fallit för frestelsen. (cf. Fut. III, 71-72).

Man bör komma ihåg att Satans syfte inte är synden eller brottet i sig, utan att den troende skall bli van vid brott och synder så att han förlorar sin tro för gott !

Det finns inom Islam en kategori av helgon som heter al-Nuqabâ'. De har fått bland annat som gudomliga gåvor kunskaper om alla de uppenbarade Gudslagarna och karisma för att kunna genomskåda själarnas innersta och deras knep, list och bedrägerier. Vad Satan beträffar är denne inför deras blickar helt avslöjad. De vet om honom det han inte vet om sig själv ! (cf. Fut. II, 7).

För att motverka Satans fientligheter måste den troende beväpna sig:
1 - Undvika vreden (i allt som inte har att göra med Guds sak och det rätta)
"Vreden kommer från Satan och Djävulen, är av eld skapad ". Det som fördömts här är den vrede som uppstår från jaget, för jagets skull. (hadith relaterat av Ahmad Ibn Hanbal vol. 4, 225)

2 - Flitigt åkalla Guds namn
"En troende kan endast bevara sig mot Djävulen genom att flitigt åkalla Gud." sade Profeten MHMD Frid vare med honom.


IX - Satans svåra uppgift och hopplösa kamp

Den svåraste versen i Koranen för Iblîs var när Gud sade:
"Satan hotar er med fattigdom och bjuder er att begå skändlighet, men Gud lovar er förlåtelse och ynnest; ja, Gud är allrådande och allvetande." (Kor. 2, 268).

Enligt Islam är människan förlåten för sina onda tankar så länge hon inte verkställer dem. Men har hon gått till handling, alltså använt sina lemmar till det som kallas "skändlighet" fahshâ i Koranen, är situationen emellertid inte hopplös. När en troende har begått en synd under Satans inflytande, bemöts han av Guds förlåtelse, och när han har varit hotad av Satan med armod, kommer Gud med omfattande resurser ur Sin nåd eller ynnest (fadl).

Mot bakgrund av detta, blev denna vers den svåraste som Satan fick höra under hela sin existens! Detta på grund av att han fick veta att hela hans förledande verk skulle gå till spillo varje gång han skulle ge sig på de troende.

Djävulen ändrade då taktiken och satsade sina ansträngningar på att förleda de troende och försöka få dem att tro eller associera någon eller något till Guds dyrkan, shirk, eftersom han trodde att shirk-en aldrig skulle förlåtas. Gud sade : "Gud förlåter säkerligen inte att man ger Honom en partner (yushraku bi-Hi), men förlåter dock vem Han vill allt utom detta." (Kor.4, 48 och 116).

Å andra sidan var den mest glädjande versen som uppenbarades över Profeten MHMD Frid vare med honom - följande:
"Säg : Mina tjänare som varit lättsinniga mot er själva, misströsta icke om Guds barmhärtighet, Gud förlåter säkerligen synderna helt och hållet ; Han är den Överseende, den Barmhärtige."(Kor. 39, 53)
Följaktligen omfattas även shirk-en av Guds barmhärtighet.

X - I vilken utsträckning är Satan ansvarig ?

När allt är avgjort efter Domedagen, säger Satan med rätt till de som har hamnat med honom i Helvetet :
"Och Satan säger, när saken är avgjord: 'Gud har säkerligen givit er ett sannfärdigt löfte, och jag har ock givit er löften, men jag har svikit er, ty jag hade ingen annan makt över er än att kalla er, och ni hörsammade mig. Klandra då icke mig, utan tadla er själva ! Jag kan ej hjälpa er, och ni kan ej hjälpa mig; jag har förvisso förnekat och tagit avstånd från det (ni förr gjorde då) ni gav mig plats vid Guds sida. Ja, de som begär orätt har ett plågsamt straff att vänta." (Kor. 14, 22).

Mot bakgrund av det ovannämnda sanna uttalandet skall människan inte jämt skylla på Satan när hon egentligen själv är ansvarig för sitt handlande. En hadith säger : "När någon förbannar Satan, svarar denne : må Gud förbanna den som är mest olydig mot Honom!"


Det sägs någonting liknande i judendomen (Ben Sira 21, 27):


"Den lättsinnige som förbannar Satan, förbannar egentligen sig själv!"

Men Gud friar inte heller Satan från ansvar, utan kallar honom för kâfir (dvs vantrogen och otacksam, men inte gudlös här). Detta av två skäl : hans olydnad och hans okunnighet. Ja, den mest olydige eller upproriske mot Gud av alla varelser är Satan utan tvivel. Satan är för det första okunnig när han anser sig själv vara bättre och förmer än Adam, eftersom han betraktar eldelementet som mycket bättre än lera. I så fall skulle man kunna säga mot honom att ljuset överträffar elden ! Det går alltså inte att jämföra elden med änglarnas ljus !

För det andra var Satan olydig då han uppmanades att falla ned inför Adam. Men han vägrade och visade högmod på grund av det ovannämnda skälet. Satan förenar två egenskaper (olydnad och okunnighet) av dessa skäl har Gud stämplat honom som kâfir. (cf. Fut. II, 96).

Djävulen har försökt lägga skulden för sin olycka på Gud. Han sade till Gud: " Du har befallt mig att göra något som Du inte ville skulle ske. Om Du verkligen ville att jag skulle falla ned inför Adam, hade jag gjort det !"
Men Gud svarade honom: " När fick du veta att Jag egentligen inte ville att du skulle falla ned inför Adam ? Var det efter din vägran eller före? ". Satan svarade : "Det var efter att jag hade vägrat " Då sade Gud : "Därför sätter jag skuld på dig!" Satan blev inte befriad från ansvaret och okunnigheten bestraffades dessutom.

AI-Sheikh al-Akbar nämner en kategori av helgon som har fått gudomlig kunskap och den sällsynta nåden eller gåvan att veta i förväg vad som skulle hända dem. Den här kategorin skyndar sig att göra det som är föreskrivet i deras öde och bli av med alla synder så att det bara återstår en ren tid och stämning mellan dem och Gud. Dessa människor kommer inte att straffas eftersom Gud har hedrat dem med en sådan kunskap som innebär att de står nära Gud. (cf Fut. III, 124).

XI - Satans börda på Domedagen

Om Satan delvis bär skulden för det onda, straffas han inte på grund av att han är monoteist. Dessutom bör man komma ihåg att han alltid ångrar sig. Men problematiken är att Djävulen är tvungen att utföra sitt uppdrag, samtidigt som han hävdar sin oskyldighet och sin fruktan till Gud.

"Det är ock samma förhållande som med Satan, när han sade till människan: 'Var vantrogen !' och när hon blivit vantrogen, sade han : 'Jag har förvisso intet med dig att skaffa ; jag fruktar säkerligen Gud, all världens Herre.'

"Både Satan och den vantrogna människan hamnar i samma knipa: Också blir följden att båda två kommer i elden att där evinnerligen förbli; detta är de orättfärdigas lön." (Kor. 59, 16-17)

Varifrån kommer Satans börda ? Den kommer från det Gud har meddelat genom Sin Profet MHMD i en utsaga : "Den som har inrättat en dålig praxis, kommer att bära dess börda eller konsekvens, och bördan av alla som har följt den."

Det betyder att Djävulen på Domedagen kommer att bära de andras börda och inte sin egen, eftersom han gör bot efter varje synd och ångrar den, men kommer omedelbart att fortsätta vidare i en annan vilseledande handling. Satan blir straffad därför att det är han som bär ansvaret för att människorna har agerat som de har gjort på grund av satans ingivelser. (cf. Fut. IV, 474).


XII - Satans straff i Helvetet

Det råder inget tvivel om att den mest straffade av alla varelser i Helvetet är Djävulen. Det är han som har inrättat shirk (sätta någon partner till Gud eller vid Hans sida, polyteism, associationism) och alla slags synder och brott i denna värld.

Men eftersom han är skapad av eld måste hans pina och plåga bestå av det motsatta elementet, dvs extrem kyla och is, zamharîr (se Dante Alighieri : La Divina Comedia, där Satan är också plågad av is och kyla).

Satan måste emellertid, enligt Sheikh Muhyi d-Dîn Ibn Arabî, också plågas med en särskild eld kombinerad med luft, vatten och jord. (cf. Fut. I, 300).


XIII - Satans förhoppningar om Guds barmhärtighet

Som det har visat sig är inte Satan kâfir i betydelse "gudlös" utan snarare vantrogen, otrogen. Han kallas kâfir därför att han döljer och gömmer vägarna till lyckan för människorna. Vi har redan sagt att stammen KFR i arabiskan betyder ursprungligen STR dvs täcka, dölja. (cf Fut. III, 382). Koranen säger : "...Och han blev bland de vantrogna." (Kor.2, 34)

Satan är inte heller mushrik dvs den som ger eller associerar en partner till Gud, eftersom han tror på en enda Gud.

"Det är ock samma förhållande som med Satan, när han sade till människan 'Var vantrogen!' och när hon blivit vantrogen, sade han: "Jag har förvisso intet att skaffa med dig; jag fruktar säkerligen Gud, all världens Herre." (Kor. 59, 16).

Djävulen vet att Helvetet inte tar emot någon troende (muwahhid, monoteist) för evigt och att Gud aldrig kommer att lämna kvar någon som har en smula tro för alltid i Helvetet, varför Satan hyser förhoppningar och förväntningar på goda grunder.

En händelse belyser Satans inställning i det här avseendet. En dag träffade Sahl al-Tustari, en andlig mästare från Abadan, Satan och det blev en lång diskussion dem emellan. Till sist sade Djävulen:
"O Sahl, du vet väl att Gud säger: "Min barmhärtighet omfattar allting" (Kor. 7, 156), den är universell som du ser, och jag är 'ett ting' av det hela utan tvivel, alltså inberäknad i ordet 'allting'. Varför jag anser mig vara omfattad av Guds barmhärtighet !

Sahl blev bestört, handfallen och mållös av Satans tolkning av denna vers i Koranen med all rätt. (cf. Fut.II, 662 och 466).

När Satan insåg att Guds nåd genomsyrade hela universum blev han med rätt väldigt motiverad att hoppas på Guds barmhärtighet, men på den barmhärtighet som Han skänker vem Han vill (min 'ain al-minnah) inte på den barmhärtigheten som är knyten till någon förtjänst eller merit (la min 'ain al-wujûb), som förklarar Ibn Arabî (cf Fut. III, 369).

I samband med den islamiska vallfärden som äger rum varje år, står Satan också där i nedre delen av Arafats område på en plats som kallas 'Urnah. Det gör han varje år och gråter av innerlig ånger. Han är medveten och känner sig tvungen att utföra sitt förledande budskap.
Han finner stöd för sitt beteende eftersom han i alla fall lyder Gud och fullföljer det uppdrag som han åtog sig när Gud sade till honom: "Gå din väg, och förled dem, och ge dem löften!" Djävulen känner sig förtröstad och samtidigt ledsen då han får åskåda och bevittna den överväldigande och enastående nåden som omfamnar alla församlade troende på Arafats plats. Satan som befinner sig där på avstånd är övertygad i sitt innersta att han måste få ta del av denna nåd förr eller senare. Detta är Satans goda uppfattning om Guds generositet. (cf. Fut. I, 718).


XIV - Satans öde i framtiden

Nåd eller barmhärtighet betyder inte att Satan kommer att gå ut ur Helvetet. Han och hans anhang tillhör denna boning, eftersom Gud har skapat Paradiset och Helvetet och sett till att fylla dem med dess respektive invånare. (cf. Fut. I, 718).

Själva straffet i Helvetet kommer att upphöra en dag eftersom Profeten MHMD Frid vare med honom - har sagt att "Guds barmhärtighet kommer att överträffa Hans vrede".

Avslutningsvis bör man säga att alla de äkta uppenbarade religionerna står inför samma sataniska faror som hotar alla i alla samhällen, varför det absolut är nödvändigt att de enas i samma kamp mot det onda och dess mångfaldigade aspekter.

Det gäller för alla troende så länge de lever i denna värld att vara vaksamma och bidra till att Sanningen segrar tills faran i det tillkommande livet är över för de lycksaliga eller, som det sägs i Midrash Vayosh'a:


"Det kommer inte att finnas någon Satan i den tillkommande världen"

.-.

 


vs.1.5 .

 

upd. Tuesday, August 29, 2006
fr.    2005-11-13



       ** Tradition Islamique**
traditionislamique