|
|
|
| Home | Home | Hem |
|
Nordöstra Asien |
Våra turer på Kamchatka |
I spetember 2002 vistades jag tillsammans med min man under två veckor på Kamchatka. Resan organiserades efter mina förslag av ryska INTOURIST. På Kamchatka var det det lilla företaget DILIGENSE, som stod för det praktiska genomförandet med bl a transporter, guide och tolk. Resans ändamål var inte i första hand botaniskt utan vi ville uppleva den storslagna naturen samt få ett intryck av människornas liv på denna isolerade, sibiriska halvö.
Förberedelserna av resan skedde dels genom surfning på Internet, dels genom att läsa. Den svenska Kamchatkaexpeditionen, som ägde rum i början av 1920-talet, resulterade i två klassiker: dels Erik Hulténs Flora of Kamchatka and the Adjacent Islands, dels Sten Bergmans På hundsläde genom Kamchatka. Mycket viktigt och värdefullt för förberedelserna har även varit Flora and Climatic Conditions of the North Pacific (Red. Berkutenko et al). Alexandra Berkutenko har även efter min hemkomst hjälpt mig att identifiera de växter jag hittade under våra turer och jag är henne myckte tack skyldig.
Kamchatka är en halvö i östligaste Sibirien, som via Aleuterna har kontakt med Alaska och via Kurilerna med Japan. Längs Stillahavskusten drar ett band av ca 300 vulkaner. Av dessa är ca 30 aktiva. Klyuchevskaya är med sina ca 4 500 m den högsta av dessa. Den södra delen av halvön domineras av oändliga, orörda björkskogar, korsade av mäktiga floder. Trots att Kamchatka ligger längre söderut än Sverige är dess klimat kallare. Andra hälften av september är därför uppenbart något för sent för framgångsrika botaniska studier på Kamchatka.
Få växter var i blom och i bergen hade mycket redan börjat vissna ned. Trots detta tycker jag att mina observationer kan vara av intresse. I och runt huvudstaden Petropavlosk fanns vid vägkanterna stora bestånd av Senecio cannabifolia och av en hög malört, som liknade vår Artemisia vulgaris. Det som förvånade oss mest var den totala avsaknaden av tall och gran och den mycket frodiga örtfloran. Utöver dvärgtallarna i bergen samt i dynerna vid Stilla havet såg vi inte några vilda barrträd.
 |
 |
 |
 |
|
|
Låglandet i södra och mellersta Kamchatka är - åtminstone i de delar vi har sett under vår resa - täckt av en urskog av kamchatkabjörk (Betula ermanii). Vissa inslag av al, pil och rönn finns i dessa skogar. Jorden, som jag undersökte på ett ställe, var en djup mulljord uppblandad med en mindre andel lavasand. Örtvegetationen i dessa björkskogar är överväldigande. Dels finns den för Kamchatka berömda jätteörtsvegetationen med växter som når 2 m eller mer, dels finns en undervegetation av främst lijeväxter och orkidéer. Utöver de växter som visas eller nämns nedan finns en hel del växter som vi är vana att se även i våra skogar som t ex ekorrbär (Maianthemum bifolium), örnbräken (Pteridium aquilinum) och skogsstjärna (Trientalis europea). Dessutom finns i dessa skogar bl a även Trillium camchaticum, Cypripedium yatabeanum, Cypripedium macranthos, Fritillaria camschatcensis och Aconitum fischeri. Den björkskog jag hade möjlighet att studera närmare, låg i Paratunka, några mil söder om Petropavlosk. Det genomgångna området var inte större än ca 3000 kvadratmeter.
|
Betula ermanii |
Epipactis papillosa |
Cirsium kamchaticum |
Cacalia hastata |
|
Mayanthemum dilatataum |
Aconitum maximum |
Filipendula kamchatica |
Några andra arter jag
|
Petropavlosk ligger inte direkt vid det öppna havet utan vid Avachabukten. Vi besökte ett litet avsnitt av Stilla havskusten några mil norr om Petropavlosk. Det rörde sig om en ca 50 meter bred sandstrand med bakomliggande dynlandskap. Sanden var svart (lavasand) och märkligt nog fanns varken musslor eller vrakgods att hitta.
Vid gränsen mellan strand och dynerna fanns stora bestånd av Senecio pseudoarnica och Artemisia stelleriana. I ett direkt anslutande dynbälte på ca 100 m bredd fanns en förvånande artrik örtvegetation mellan stickiga vresrosbuskar. Därefter anslöt ett långsträckt dynlandskap med dvärgtall, lingon, kråkbär och blåbär. Några av växterna jag hittade i dynerna visas nedan.
|
Saussurea tilesii |
Artemisia stelleriana |
Rubus arcticus |
Gentianella auriculata |
|
Rosa ragusa |
Fritillaria camschatcensis * |
Iris setosa * |
Senecio pseudoarnica * |
| * Foton från min trädgård. |
Kronotzkyreservatet är en vulkanpark som har klassats som världsnaturarv. I det otillgängliga området, som endast kan nås per helikopter, finns en mängd vulkaniska fenomen. Bland annat finns här en dal, i vars botten det vid mulet väder samlas giftgaser som dödar alla djuren som sökt sig ditt. Mest känt är Gejserdalen, ett 'klassiskt' utflyktsmål med en forskningsstation som även innefattar ett mindre gästhus och restaurang. Inom parken får man endast röra sig på fastlagda stigar under parkvakters ledning. Möjligheterna till att botanisera är således starkt begränsade. Vid forskningsstationen ovanför Gejserdalen såg jag emellertid ganska stora bestånd av Dactylorhiza aristata, mörkröda nycklar som jag inte har hittat på något annat ställe under min resa. Inom reservatets område finns även den storblommiga, röda gugucksskon Cypripedium macranthos.
Helikopterturen till Gejserdalen kombineras numera oftast med ett besök i vulkanen Uzons caldera. En caldera är den i regel 4-5 kilometer breda kratern av en kollapsad vulkan. Vårt besök i calderan blev för mig resans höjdpunkt. Den höstliga bergsnaturen med dess starka färger i kombination med den överallt närvarande vulkaniska aktiviteten var överväldigande storslagen och vacker.
Uzons caldera
Uzons caldera |
Spiraea beauverdiana |
Arctostaphylos alpinus |
Lycopodium sp |
Uzons caldera |
Minivulkan, Uzons caldera |
Spiraea beauverdiana |
Utbrott av den stora gejsern i Gejserdalen, sett uppifrån forskningsstationen |
Bergsmassivet, som ligger strax norr om huvudstaden Petropavlosk domineras av de två topparna Koryarsky (ca 3 500 m) och Avachinsky (ca 2700 m). Avachinsky är en av de aktivaste vulkanerna på Kamchatka, medan Koryarsky inte har varit aktiv i historisk tid. Vi besökte Avachinsky i slutet av vår resa och hade sett, hur snölinjen vandrade allt längre ned för var dag som gick. Färden i den lilla, fyrhjulsdrivna lastbilen gick uppför en bred bädd, som formats av vårfloderna. Den slutade på knappt 1000 meter över havet i sadeln mellan de två bergen. Uppe på platån hälsades vi av ett stort antal nyfikna långsvansade murmeldjur samt av en kamchatkabjörn.
Floran i Avachinskymassivet är väl undersökt, eftersom det är så relativt lättåtkomligt. I den kartläggning, som gjorts av Alexandra Berkutenko och kolleger räknades 235 olika kärlväxter.
Den platå i sadeln mellan Koryarskyi och Avachinskyi, som jag hade möjlighet att undersöka, var täckt av lavagrus och lavasand. Området dominerades av Salix arctica -en ganska grov krypvideart -, av olika arter av Vaccinium, av Artemisia glomerata -en låg, silvrig malört -, Dryas punctata och av Oxytropis kamchatica. Där fanns också gamla bekanta, såsom lappljung, krypjlung och kantljung. Däremellan fanns tuvor och kuddar av en mängd olika växter, som nästan alla var okända för mig. I en sluttning fanns 100-tals plantor av veronicasläktingen Lagotis glauca. Några av de växter jag såg presenteras i bilderna nedan.
.
|
Stellaria eschscholtziana |
Salix arctica |
Minuartia macrocarpa |
Artemisia sp |
|
Potentilla vulcanicola |
Ermania parryoides and Artemisia glomerata |
Cassiope ericoides |
Gentiana algida |
|
??? and Oxytropis kamchatica |
Rhododendron aureum |
??? |
Sibbaldia procumbens |
|
Rhododendron camchaticum |
Björn på högplatån
mellan |
En caldera på vägen till Mutnovsky (1 800 m över havet)
Mutnovsky ligger knappt 100 km söder om Petropavlosk. Det är en av de aktivaste vulkanerna på Kamchatka. Så sent som år 2 000 hade den sitt senaste utbrott. Medan de flesta tar sig till vulkanen via det nya geotermiska kraftverket, närmade vi oss den söderifrån. I vår lilla lastbil åkte vi över en mil genom färgsprakande dvårgbuskvegetation för att sedan korsa marslandskapet av en caldera på 1800 meters nivå. När vi just hade nått Mutnovsky, blev terrängen så oländig att bilen höll på att välta.
Medan Lech, vår chaufför, undersökte alternativa vägar, utnyttjade jag pausen för att snabbt titta mig omkring i den uppenbarligen rika floran. Eftersom snön här i år inte hade smält förrän i augusti, fanns ganska mycket i blom. Jag sprang efter kameran, när det plötsligen började storma och regna. En cyklon från Japan hade kommit ifatt oss. Tre foton hann jag med, sedan flydde jag genomblöt och totalt utkyld till bilen, som hade hunnit vända. Det som skulle ha blivit en av resans höjdpunkter, slutade i en picknick (i bilen) i den ödsliga calderan som i det piskande regnet hade blivit ännu mera skrämmande. Vilken antiklimax!
Rhododendron aureum |
Cassiope sp 1 |
Cassiope sp 2 |
Lagotis glauca |
Trots att Kamchatka är något större än Sverige, uppgår befolkningen inte ens till en halv miljon. Huvuddelen av dessa människor bor i eller nära Petropavlosk. Ryssar dominerar helt. Av de inhemska folkslagen finns numera endast drygt 10 000 personer kvar. Främst rör det sig om koryaker och ewener. Men det finns även knappt 1 000 ilmener och mindre grupper av aleuter. Dessa folkslag livnär sig på renskötsel, jagd och fiske och har trängts undan till de nordöstra delarna av landet.
Den ryska kolonaliseringen av Kamchatka började först under 1800-talet. Sten Bergman nämner i boken 'På hundsläde genom Kamchatka' att det i början av 1920-talet bodde omkring 1 500 människor i Petropavlosk. Under sovjettiden blev Kamchatka viktig för militära ändamål. Trots detta har det bara ägt rum ett slag på Kamchatka - och det var under Krimkriget på 1850-talet, då en fransk och en engelsk flottstyrka angrep Petropavlosk. Inte en enda av dessa sjömän överlevde. De ligger nu begravda i den lilla, gamla stadskärnan.
I och med det kalla krigets slut har halvöns militära betydelse minskat högst påtagligt och viktiga arbetstillfällen har försvunnit . Fisket - och då framförallt laxfisket - är den helt dominerande näringen. Kamchatkas infrastruktur är outvecklad. Det finns endast få bilvägar och ingen järnväg. Fattigdomen framförallt utanför Petropavlosk är, enligt vår tolk, stor och har tilltagit sedan sovjetstaten sönderfall.
|
Guden som alltid är
hungrig. Varje år byn befinner |
Ilmener i traditionell
klädsel. |
Ilmenska barn |
|
Kanonerna ovanför
Avachabukten, |
